Eragrostis japonica

Eragrostis japonica (Thunb.) Trin. 1830 Japanskt kärleksgräs
Släkte	Eragrostis
Undertribus	Eragrostidinae
Tribus	Eragrostideae
Underfamilj	Chloridoideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Japanskt kärleksgräs är en art i kärleksgrässläktet och familjen gräs. Den är en tuvbildande, ettårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 1 till 5 millimeter breda samt 3 till 30 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 10 till 150 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa, en luftig och spröd konstruktion som ger blommorna maximal exponering för vinden.

Japanskt kärleksgräs har sitt naturliga utbredningsområde i Algeriet, på Andamanerna, i Angola, Assam, Bangladesh, Benin, på Borneo, i Botswana, Burkina Faso, Burundi, Kamerun, Kapprovinserna, Centralafrikanska republiken, Tchad, södra centrala Kina, sydöstra Kina, Kongo-Brazzaville, Demokratiska republiken Kongo, östra Himalaya, Egypten, Eritrea, Eswatini, Etiopien, Gambia, Ghana, Guinea, Guinea-Bissau, länder vid Persiska viken, Indien, Iran, Irak, Elfenbenskusten, Japan, på Java, i Kazakstan, Kenya, Korea, KwaZulu-Natal, Laos, på Små Sundaöarna, i Madagaskar, Malawi, på Malackahalvön, i Mali, på Moluckerna, i Mauretanien, Moçambique, Myanmar, Namibia, på Ryukyuöarna, i Nepal, på Nya Guinea, Nikobarerna, i Niger, Nigeria, Norra provinserna, Oman, Pakistan, Filippinerna, Saudiarabien, Senegal, Sierra Leone, Sinai, på Salomonöarna, i Somalia, sydeuropeiska Ryssland, Sri Lanka, Sudan, på Sulawesi, Sumatra, i Taiwan, Tanzania, Thailand, Togo, Uganda, Vietnam, västra Himalaya, Yemen, Zambia och Zimbabwe, från havsnivå upp till omkring 2000 meters höjd över havet. Arten växer i torra och öppna gräsmarker, längs vägkanter, på sandiga eller leriga flodslätter och i störda miljöer som präglas av periodisk torka och hög solinstrålning.

Synonymer

Diandrochloa japonica (Thunb.) A.N.Henry 1968

Eragrostis tenuissima Schrad. ex Nees 1841

Poa japonica Thunb. 1784

Roshevitzia japonica (Thunb.) Tzvelev 1971

Aira koenigii J.F.Gmel. 1791

Airopsis jubata Griseb. 1879

Catabrosa micrantha Hochst. ex A.Rich. 1850

Catabrosa pilosa Steud. 1854

Diandrochloa diarrhena (Schult. & Schult.f.) A.N.Henry 1968

Diandrochloa diplachnoides (Steud.) A.N.Henry 1968

Diandrochloa glomerata (Walter) Burkart 1968

Diandrochloa namaquensis (Nees) De Winter 1960

Diplachne elongata Hochst. ex Steud. 1854

Diplachne poiformis Hochst. ex Steud. 1854

Eragrostis aturensis (Kunth) Trin. ex Steud. 1840

Eragrostis aurea Steud. 1854

Eragrostis brasiliana Nees 1829

Eragrostis caudata Nees 1841

Eragrostis conferta (Elliott) Trin. 1830

Eragrostis depauperata Andersson 1864

Eragrostis diarrhena (Schult. & Schult.f.) Steud. 1854

Eragrostis diplachnoides Steud. 1854

Eragrostis elegans Nees 1829

Etymologi

Det vetenskapliga namnet japonica fick arten av Carl Bernhard von Trinius i publikationen Flora Japonica när den gavs ut 1784. Namnet japonica kommer från det latinska ordet Iaponia, som betyder ”Japan”, och används för att ange att arten först beskrevs eller uppmärksammades från detta område. Suffixet -ica bildar ett adjektiv som betyder ”tillhörande” eller ”anknuten till”, vilket i detta fall syftar på den geografiska kopplingen.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-11-18].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-11-18.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-11-18].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Thunberg, Carl Peter; Casström Samuel Niklas, Hornstedt Clas Fredrik, Lundmark Johan Daniel, Noezén Daniel Erik, Wrede Otto, Wahlenberg Göran, De Geer Carl, Förberg Elof: Caroli Petri Thvnberg ... Flora Iaponica sistens plantas insvlarum Iaponicarvm secvndvm systema sexvale emendatvm redactas ad XX classes, ordines, genera et species cvm differentiis specificis, synonymis pavcis, descriptionibvs concinnis et XXX IX iconibvs adiectis, Lipsiae in bibliopolio I.G. Mülleriano, 1784. 1784 (lat). DOI:10.5962/bhl.title.118608. Libris. 
• Mémoires de l'Académie impériale des sciences de S.-Pétersbourg VI série Classe historico-philologiques., Tipografija Imperatorskoj Akademii Nauk, S.-Peterburg 1830-1833 (mul). Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.