Eragrostis cilianensis

Eragrostis cilianensis (All.) Vignolo ex Janch. 1907 Stort kärleksgräs
Släkte	Eragrostis
Undertribus	Eragrostidinae
Tribus	Eragrostideae
Underfamilj	Chloridoideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Stort kärleksgräs är en art i kärleksgrässläktet och familjen gräs. Den är en tuvbildande, ettårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 2 till 8 millimeter breda samt 5 till 15 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 10 till 90 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa, en konstruktion så effektiv att den har funnits i gräsfamiljen i miljontals år utan behov av förändring.

Stort kärleksgräs har sitt naturliga utbredningsområde i Afghanistan, Albanien, Algeriet, på Andamanerna, i Angola, på Azorerna, Balearerna, i Bangladesh, Benin, Botswana, Bulgarien, Burkina Faso, Burundi, Kamerun, Kapprovinserna, Kap Verde, Zambezi, Centralafrikanska republiken, Tchad, norra centrala Kina, södra centrala Kina, sydöstra Kina, på Korsika, Cypern, i Djibouti, Demokratiska republiken Kongo, på östra Egeiska öarna, i östra Himalaya, Egypten, Eritrea, Eswatini, Etiopien, Frankrike, Fristatsprovinsen, Ghana, Grekland, länder vid Persiska viken, Hainan, Ungern, Indien, Inre Mongoliet, Iran, Irak, Italien, Elfenbenskusten, Japan, på Java, i Kazakstan, Kenya, Kirgizistan, Korea, på Kreta, Krim, i KwaZulu-Natal, Libanon och Syrien, Lesotho, på Små Sundaöarna, i Libyen, Madagaskar, Malawi, Mali, på Moluckerna, i Manchuriet, Mauretanien, Mauritius, Mongoliet, Marocko, Moçambique, Myanmar, Namibia, på Ryukyuöarna, Nya Guinea, Nikobarerna, i Niger, Nigeria, norra Kaukasus, Norra provinserna, på Balkan, i Oman, Pakistan, Palestina, Filippinerna, Portugal, Qinghai, på Rodrigues, i Rumänien, Rwanda, på Réunion, Sardinien, i Saudiarabien, Senegal, på Sicilien, i Sinai, på Sokotra, i Somalia, Spanien, Sri Lanka, Sudan, på Sulawesi, i Tadzjikistan, Taiwan, Tanzania, Thailand, Togo, Transkaukasus, Tunisien, Turkmenistan, Uganda, Ukraina, Uzbekistan, Vietnam, västra Himalaya, Xinjiang, Yemen, Zambia och Zimbabwe. Arten växer på torra och öppna fält samt gräsmarker, ofta på sandiga eller steniga jordar, från havsnivå till omkring 1500 meters höjd över havet.

Synonymer

Erosion cilianense (All.) Lunell 1915

Poa cilianensis All. 1785

Briza eragrostis L. 1753

Briza megastachya Steud. 1840

Briza oblonga Moench 1794

Briza purpurascens Muhl. 1817

Calotheca purpurascens (Muhl.) Spreng. 1824

Eragrostis argentina Jedwabn. 1924

Etymologi

Det vetenskapliga namnet cilianensis fick arten av Carlo Allioni i publikationen Flora Pedemontana Vol. 2 när den gavs ut 1785. Namnet cilianensis syftar på regionen Cilicia i sydöstra Turkiet, ett historiskt område med öppna fält och gräsmarker som troligen inspirerade Allioni till namnet.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-11-07].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-11-07.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-11-07].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Allioni, Carlo: Flora Pedemontana, sive Enumeratio methodica stirpium indigenarum Pedemontii / T. 1-2., excudebat I. M. Briolus, Augustae Taurinorum [Torino] 1785 (lat). Libris. 
• Verein für Geschichte und Naturwissenschaft von Sangerhausen und Umgegend: Mitteilungen des Vereins für Geschichte und Naturwissenschaft von Sangerhausen und Umgegend, Sangerhausen 1881-1941 (ger). Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.