Eragrostis barrelieri

Eragrostis barrelieri Daveau 1894
Släkte	Eragrostis
Undertribus	Eragrostidinae
Tribus	Eragrostideae
Underfamilj	Chloridoideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Eragrostis barrelieri är en art i kärleksgrässläktet och familjen gräs. Den är en tuvbildande, ettårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 2 till 5,5 millimeter breda samt 2 till 10 centimeter långa. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 5 till 50 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa. Denna vippa är inte bara dekorativ — den gör det enklare för vinden att sprida pollen och frön, vilket är viktigt för gräsets fortplantning.

Eragrostis barrelieri har sitt naturliga utbredningsområde i Afghanistan, Algeriet, på Azorerna, Balearerna, Kanarieöarna, i Kap Verde, Tchad, Demokratiska republiken Kongo, Egypten, Eritrea, Etiopien, Frankrike, länder vid Persiska viken, Iran, Irak, Italien, Kuwait, Libyen, på Madeira, i Mali, Mauretanien, Marocko, Niger, Oman, Pakistan, Saudiarabien, på Sicilien, i Sinai, på Sokotra, i Somalia, Spanien, Sudan, Transkaukasus, Tunisien, Turkmenistan, Västsahara och Yemen. Arten växer i torra gräsmarker, på stenig mark, vägkanter och öppna buskmarker och återfinns från havsnivå till omkring 1500 meters höjd över havet.

Synonymer

Eragrostis vulgaris ssp. barrelieri (Daveau) Douin 1933

Eragrostis barrelieri ssp. ambigua (Dobignard & Portal) H.Scholz & Valdés 2006

Eragrostis barrelieri ssp. pygmaea (Daveau) Portal & H.Scholz 2005

Eragrostis insulatlantica A.Chev. 1935

Eragrostis panormitana Lojac. 1909

Etymologi

Det vetenskapliga namnet barrelieri fick arten av Jules Alexandre Daveau i publikationen Journal de botanique Vol. 8 när den gavs ut 1894. Namnet barrelieri hedrar den franska botanikern och läkaren Jacques Barrelier (1606 – 1673), känd för sitt omfattande arbete med att dokumentera Medelhavets flora. Hans efterlämnade manuskript och illustrationer publicerades först långt efter hans död och har haft stor betydelse för den botaniska forskningen.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-11-06].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-11-06.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-11-06].
• Morot, Louis René Marie François: Journal de botanique, Bureau du Journal, Paris 1887-1913 (fre). Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.