Eragrostis atrovirens
| Eragrostis atrovirens (Desf.) Trin. ex Steud. 1840 | |
| Släkte | Eragrostis |
| Undertribus | Eragrostidinae |
| Tribus | Eragrostideae |
| Underfamilj | Chloridoideae |
| Familj | Poaceae |
| Ordning | Poales |
| Överordning | Monocotyledonae |
| Underklass | Angiospermae |
| Rike | Plantae |
Eragrostis atrovirens är en art i kärleksgrässläktet och familjen gräs. Den är en tuvbildande, flerårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 2 till 4 millimeter breda samt 15 till 30 centimeter långa. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 30 till 100 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en öppen eller spretig vippa. Denna vippa är inte bara dekorativ — den gör det enklare för vinden att sprida pollen och frön, vilket är viktigt för gräsets fortplantning.
Eragrostis atrovirens har sitt naturliga utbredningsområde i Algeriet, Angola, Assam, Benin, på Borneo, i Botswana, Burkina Faso, Burundi, Kamerun, Kap Verde, Centralafrikanska republiken, Tchad, södra centrala Kina, sydöstra Kina, Kongo-Brazzaville, Demokratiska republiken Kongo, östra Himalaya, Etiopien, Gabon, Gambia, Ghana, Guinea, Guinea-Bissau, Hainan, Indien, Elfenbenskusten, på Java, i Kenya, Laos, på Små Sundaöarna, i Liberia, Libyen, Madagaskar, på Malackahalvön, i Mali, på Moluckerna, i Mauretanien, Marocko, Moçambique, Myanmar, Namibia, Nepal, på Nya Guinea, Nikobarerna, i Niger, Nigeria, Norra provinserna, Pakistan, Filippinerna, Senegal, Sierra Leone, på Salomonöarna, i Sri Lanka, Sudan, på Sulawesi, Sumatra, i Tanzania, Thailand, Togo, Uganda, Vietnam, västra Himalaya, Zambia och Zimbabwe. Den växer i öppna gräsmarker, längs vägkanter, på störda jordar och i halvtorra savannmiljöer. Arten förekommer från lågland upp till omkring 1500 meters höjd över havet, där den trivs i väldränerade jordar och områden med periodisk torka.
Synonymer
- Eragrostis atroviridis Maire 1937
- Poa atrovirens Desf. 1798
- Briza elegans Osbeck 1757
- Eragrostis biformis (Kunth) Benth. 1849
- Eragrostis bromoides Jedwabn. 1924, nom. illeg.
- Eragrostis chariis (Schult.) Hitchc. 1931
- Eragrostis elegantula Steud. 1854, nom. illeg.
- Eragrostis fracta S.C.Sun & H.Q.Wang 1981
- Eragrostis longispicula S.C.Sun & H.Q.Wang 1981
- Eragrostis luzoniensis Steud. 1854
- Eragrostis multinodis B.S.Sun & S.Wang 1998
- Eragrostis sudanica A.Chev. 1948
- Poa biformis Kunth 1831
- Poa chariis Schult. 1824
- Poa elegans Roxb. 1832, nom. illeg.
- Poa elegantula Kunth 1829
Etymologi
Det vetenskapliga namnet atrovirens fick arten av René Louiche Desfontaines i publikationen Flora Atlantica Vol. 1 när den gavs ut 1798. Namnet atrovirens kommer från de latinska orden ater (”mörk”) och virens (”grön”), vilket syftar på artens mörkgröna ton i sina blad och strå.
Referenser
- IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-11-04].
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-11-04.
- Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-11-04].
- Desfontaines, René Louiche: Flora Atlantica: sive Historia plantarum, quæ in Atlante agro Tunetano et Algeriensi crescunt, Apud editorem L. G. Deagranges, anno sexto Reipublicæ Gallicæ, Parisiis 1798-1799 (lat). DOI:10.5962/bhl.title.323. Libris.
- Heynhold, Gustav; Reichenbach Ludwig: Nomenclator botanicus hortensis oder alphabetische und synonymische aufzählung der in der gärten Europa's cultivirten gewächse, nebst angabe ihres autors, ihres vaterlandes, ihrer dauer und cultur., Arnold, Dresden & Leipzig 1840-1841 (ger). Libris.
- Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.
- Eragrostis
- Växter i Algeriet
- Växter i Angola
- Växter i Assam
- Växter i Benin
- Växter på Borneo
- Växter i Botswana
- Växter i Burkina Faso
- Växter i Burundi
- Växter i Kamerun
- Växter i Kap Verde
- Växter i Centralafrikanska republiken
- Växter i Tchad
- Växter i södra centrala Kina
- Växter i sydöstra Kina
- Växter i Kongo-Brazzaville
- Växter i Demokratiska republiken Kongo
- Växter i östra Himalaya
- Växter i Etiopien
- Växter i Gabon
- Växter i Gambia
- Växter i Ghana
- Växter i Guinea
- Växter i Guinea-Bissau
- Växter i Hainan
- Växter i Indien
- Växter i Elfenbenskusten
- Växter på Java
- Växter i Kenya
- Växter i Laos
- Växter på Små Sundaöarna
- Växter i Liberia
- Växter i Libyen
- Växter i Madagaskar
- Växter på Malackahalvön
- Växter i Mali
- Växter på Moluckerna
- Växter i Mauretanien
- Växter i Marocko
- Växter i Moçambique
- Växter i Myanmar
- Växter i Namibia
- Växter i Nepal
- Växter på Nya Guinea
- Växter på Nikobarerna
- Växter i Niger
- Växter i Nigeria
- Växter i Norra provinserna
- Växter i Pakistan
- Växter i Filippinerna
- Växter i Senegal
- Växter i Sierra Leone
- Växter på Salomonöarna
- Växter i Sri Lanka
- Växter i Sudan
- Växter på Sulawesi
- Växter på Sumatra
- Växter i Tanzania
- Växter i Thailand
- Växter i Togo
- Växter i Uganda
- Växter i Vietnam
- Växter i västra Himalaya
- Växter i Zambia
- Växter i Zimbabwe