Poa macusaniensis
(Omdirigerad från Dissanthelium macusaniense)
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Poa macusaniensis Refulio 2012 | |
Släkte | Poa |
Undertribus | Poinae |
Tribus | Poeae |
Underfamilj | Pooideae |
Familj | Poaceae |
Ordning | Poales |
Överordning | Monocotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Poa macusaniensis är en art i gröesläktet och familjen gräs. Arten har sitt naturliga utbredningsområde i västra Sydamerika och södra Sydamerika.
Poa macusaniensis är ettåriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 1 till 2 millimeter breda samt 1 till 4 centimeter långa. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 3 till 7 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.
Synonymer
- Dissanthelium macusaniense (E.H.L.Krause) R.C.Foster & L.B.Sm. 1965
- Graminastrum macusaniense E.H.L.Krause 1914
- Dissanthelium minimum Pilg. 1920
- Vilfa macusaniensis Steud. 1857, nom. nud.
Systematik
Det vetenskapliga namnet macusaniensis fick arten av Nancy Refulio i publikationen Systematic Botany Vol. 37, No. 1 när den gavs ut 2012.
Referenser
- IPNI (2024). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2024-05-02].
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2024-05-02.
- Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2024-05-02]
- Refulio-Rodriguez, N. F., Columbus, J. T., Gillespie, L. J., Peterson, P. M., & Soreng, R. J. (2012). Molecular Phylogeny of Dissanthelium (Poaceae: Pooideae) and its Taxonomic Implications. Systematic Botany, 37(1), 122–133. http://www.jstor.org/stable/41416944