Digitaria ischaemum

Digitaria ischaemum (Schreb.) Muhl. 1817 Fingerhirs
Släkte	Digitaria
Undertribus	Anthephorinae
Tribus	Paniceae
Underfamilj	Panicoideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Fingerhirs är en art i fingerhirssläktet och familjen gräs. Den är en tuvbildande, ettårig ört som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 2 till 7 millimeter breda samt 2 till 12 centimeter långa. Plantan utvecklar ett ledat strå som blir från 10 till 35 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa, en luftig och spröd konstruktion som ger blommorna maximal exponering för vinden.

Fingerhirs har sitt naturliga utbredningsområde i Altaj, Amur, Vitryssland, Bulgarien, Burjatien, centraleuropeiska Ryssland, norra centrala Kina, södra centrala Kina, sydöstra Kina, Tjita, på Korsika, i östeuropeiska Ryssland, östra Himalaya, Frankrike, Grekland, Ungern, Inre Mongoliet, Iran, Irkutsk, Italien, Japan, Kamtjatka, Kazakstan, Chabarovsk, Kirgizistan, Krasnojarsk, på Krim, Kurilerna, i Manchuriet, Myanmar, norra Kaukasus, nordeuropeiska Ryssland, nordvästeuropeiska Ryssland, på Balkan, i Pakistan, Portugal, Primorje, Rumänien, på Sicilien, i sydeuropeiska Ryssland, Spanien, Tadzjikistan, Taiwan, Tibet, Transkaukasus, Turkmenistan, Tuva, Turkiet, Ukraina, Uzbekistan, västra Himalaya och Xinjiang. Arten trivs i solöppna miljöer som åkrar, vägkanter, grusytor och sandiga marker, ofta på störda eller näringsfattiga jordar. Den förekommer från lågland upp till omkring 2000 meters höjd över havet och är känd för att snabbt kolonisera torra, öppna marker.

Synonymer

Panicum ischaemum Schreb. 1804

Syntherisma ischaemum (Schreb.) Nash 1912

Digitaria asiatica Tzvelev 1963

Digitaria glabra (Schrad.) P.Beauv. 1812

Digitaria glabra ssp. ambigua (Ces.) Arcang. 1882

Digitaria humifusa Pers. 1805

Digitaria ischaemum ssp. asiatica (Tzvelev) Tzvelev 1967, nom. illeg.

Digitaria linearis Crép. 1866, nom. illeg.

Digitaria paspaliformis J.Woods 1850

Digitaria procumbens Steud. 1840, nom. nud.

Panicum arenarium M.Bieb. 1808, nom. illeg.

Panicum distichum Gaudich. ex Steud. 1841

Panicum elegans Heuff. 1858

Panicum glabrum (Schrad.) Gaudin 1811, nom. illeg.

Panicum humifusum (Pers.) Kunth 1829

Panicum lineare Krock. 1787, nom. illeg.

Paspalum humifusum (Pers.) Poir. 1816

Sanguinaria humifusa (Pers.) Bubani 1901

Syntherisma glabra Schrad. 1806

Syntherisma humifusa (Pers.) Rydb. 1900

Etymologi

Det vetenskapliga namnet ischaemum fick arten av Johann Christian Daniel von Schreber i publikationen Flora Erlangensis när den gavs ut 1804. Namnet ischaemum kommer från det grekiska ordet iskhaimía (ἰσχαιμία), som betyder ”blodstillestånd” eller ”hämning av blodflöde”. Benämningen användes av antikens botaniker för att beskriva vissa gräsarter vars ihåliga strån och torra växtsätt associerades med något magert eller ”tillbakahållet”. När det överfördes till släktet Digitaria syftade namnet sannolikt på växtens späda och något klena karaktär.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-10-02].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-10-02.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-10-02].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Schweigger, August Friedrich; Körte Franz: Flora Erlangensis continens plantas phaenogamas circa Erlangam crescentes avctoribvs Augusto Friderico Schweigger ... et Francisco Koerte ..., Erlangae apvd J. J. Palm. 1804 (lat). Libris. 
• Muhlenberg, Henry: Descriptio uberior Graminum et Plantarum Calamariarum Americae septentrionalis indigenarum et cicurum., Solomon W. Conrad, Philadelphia 1817 (lat). Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.