Cinna arundinacea

Cinna arundinacea L. 1753 Amerikanskt sötgräs
Släkte	Cinna
Undertribus	Cinninae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Amerikanskt sötgräs är en art i sötgrässläktet och familjen gräs. Det är en flerårig ört med linjära blad som utvecklas både vid basen och längs strået. Bladen blir 4 till 10 millimeter breda och 15 till 30 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat och ihåligt strå som blir 100 till 150 centimeter långt. I stråets topp utvecklas en öppen eller spretig vippa som bär de blommande småaxen. Trots sitt namn är amerikanskt sötgräs en påminnelse om hur växtriket ofta suddar ut geografiska gränser — många arter har släktingar som sträcker sig över kontinenter och klimatzoner.

Amerikanskt sötgräs har sitt naturliga utbredningsområde i stora delar av nordöstra och centrala Nordamerika, från Alabama och Georgia i söder till Montana och Wisconsin i norr. Den finns också i flera kanadensiska provinser som Ontario och Quebec. Den breda utbredningen visar artens anpassningsförmåga till olika klimatzoner och habitat, och understryker hur viktig variationen är för växters överlevnad i en föränderlig värld.

Synonymer

Agrostis cinna Retz. 1789

Imperata saccharifera André 1866

Muhlenbergia cinna (Retz.) Trin. 1824

Agrostis rubicunda Bosc ex Desv. 1831

Cinna agrostidea P.Beauv. ex Steud. 1821

Etymologi och systematik

Det vetenskapliga namnet arundinacea gavs arten av Carl von Linné i publikationen Species Plantarum Vol. 1 som utgavs 1753. Artepitet arundinacea kommer från latinets arundo eller arundinis som betyder ”rör” eller ”vass”, och syftar på artens ihåliga, rörliknande strån. Namn som detta visar hur Linné ofta använde naturens egna byggstenar för att beskriva växternas form och funktion — en metod som gjort hans system lätt att förstå och leva kvar än idag.

Cinna arundinacea är typart för hela släktet. Som typart representerar arten hela släktets karaktäristiska drag — från rhizomer och bladens form till vippornas eleganta struktur — och fungerar som en botanisk mall för att förstå dess nära släktingar.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-07-10].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-07-10.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-07-10].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Linné, Carl von; Lovisa Ulrika drottning av Sverige, Montin Lars Jonasson, Wahlenberg Göran, Förberg Elof: Caroli Linnæi ... Species plantarum, exhibentes plantas rite cognitas, ad genera relatas, cum differentiis specificis, nominibus trivialibus, synonymis selectis, locis natalibus, secundum systema sexuale digestas.: Cum privilegio s.r. m:tis Sueciæ & s.r. m:tis polonicæ. Poloniæ ac electoris Saxon. Holmiæ, impensis Laurentii Salvii., Salvius, Stockholm 1753 (lat). https://doi.org/10.5962/bhl.title.669. Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.