Bromus tectorum

Bromus tectorum L. 1753 Taklosta
A. Bromus sterilis, sandlosta B. Bromus tectorum, taklosta
Släkte	Bromus
Undertribus	Bromeae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Taklosta är en art i lostasläktet och familjen gräs. Den är en ettårig ört som har smala, linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 1,5 till 4 millimeter breda samt 2 till 16 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 5 till 60 centimeter långt. Strået är ihåligt och fungerar som ett inre skelett som bär upp växtens överjordiska delar. I änden av strået utvecklas en blomställning där blommorna sitter samlade i småax, ordnade i en öppen till spretig vippa, vilket är en typisk blomform för många gräsarter. Denna vippa är inte bara viktig för pollinering, utan också för artens spridningsstrategi.

Taklosta har en mycket vid utbredning i torra till halvtorra områden i Europa, Asien och Norra Afrika. Den förekommer bland annat i sydvästra Europa, centrala Europa, östra Europa, norra Afrika, Västra Asien, Centralasien, på Indiska subkontinenten och i Kina. Arten finns även i Sverige, där den påträffas i torra, solöppna miljöer.

Synonymer

Anisantha tectorum (L.) Nevski 1934

Bromus lateripronus St.-Lag. 1880

Bromus tectorius Dulac 1867

Genea tectorum (L.) Dumort. 1868

Schedonorus tectorum (L.) Fr. 1843

Zerna tectorum (L.) Panz. 1813

Anisantha pontica K.Koch 1848

Bromus abortiflorus St.-Amans 1821

Bromus australis R.Br. 1810

Bromus avenaceus Lam. 1791

Bromus longipilus Kumm. & Sendtn. 1849

Bromus nutans St.-Lag. 1889

Bromus scabriflorus Opiz 1825

Bromus setaceus Buckley 1863

Bromus sterilis Láng ex Kumm. & Sendtn. 1849

Festuca tectorum Jess. 1863

Etymologi

Det vetenskapliga namnet tectorum fick arten av Carl von Linné i publikationen Species plantarum Vol. 1 när den gavs ut 1753. Namnet tectorum är genitiv plural av det latinska ordet tectum, som betyder "tak", och härleds från verbet tegere, vilket betyder "att täcka" eller "att skydda". Det kan alltså tolkas som "av taken" eller "som hör till taken", och syftar på växtens förmåga att växa på eller intill byggnader, särskilt tak. Det svenska namnet taklosta återspeglar denna koppling till växtplatser i människans närhet och är en direkt översättning av det latinska artnamnet.

En modern parallell ligger i hur Bromus tectorum (och andra gräsarter) etablerar sig på gröna tak i städer – exempelvis i Berlin har arten observerats som en vanlig koloniserande växtart på sedum-baserade taksystem, där den delat plats med andra pionjärväxter. Detta visar verkligen hur arten "hör till taken" – även i vår tid och på nya sorters "tak".

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-06-28].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-06-28.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-06-28].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Linné, Carl von; Lovisa Ulrika drottning av Sverige, Montin Lars Jonasson, Wahlenberg Göran, Förberg Elof: Caroli Linnæi ... Species plantarum, exhibentes plantas rite cognitas, ad genera relatas, cum differentiis specificis, nominibus trivialibus, synonymis selectis, locis natalibus, secundum systema sexuale digestas.: Cum privilegio s.r. m:tis Sueciæ & s.r. m:tis polonicæ. Poloniæ ac electoris Saxon. Holmiæ, impensis Laurentii Salvii., Salvius, Stockholm 1753 (lat). https://doi.org/10.5962/bhl.title.669. Libris. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris. 
• Manfred Köhler: Long‑Term Vegetation Research on Two Extensive Green Roofs in Berlin, Urban Habitats, vol. 4(1), 2005.