Bromus secalinus

Bromus secalinus L. 1753, nom. cons. Råglosta
A: Bromus hordeaceus, luddlosta B: Bromus secalinus, råglosta
Släkte	Bromus
Undertribus	Bromeae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Råglosta är en art i lostasläktet och familjen gräs. Den är en tuvbildande, ettårig ört som har smala, linjära blad. Bladen växer både vid basen av plantan och utmed det styvt upprättväxande strået, och blir mellan 4 och 10 millimeter breda samt från 10 till 25 centimeter långa. Strået är ihåligt, tydligt ledat och kan bli upp till 120 centimeter långt. I toppen utvecklas en luftig och ofta spretig vippa med talrika småax, där blomningen sker. Utseendet påminner till viss del om ett kraftigt, yvigt gräs som i vissa miljöer kan likna råg, vilket ligger bakom det svenska namnet.

Råglosta har en mycket vid naturlig utbredning i delar av östeuropeiska Ryssland, sydeuropeiska Ryssland, västra Sibirien, Transkaukasus, Kazakstan, Burjatien, Tibet, norra centrala Kina och Xinjiang. Den förekommer även i Iran, Turkiet, samt i Libanon och Syrien. I Europa är den spridd i sydöstra Europa – såsom Bulgarien, Ungern och Balkanhalvön – samt i sydvästra Europa, där den växer i länder som Portugal, Spanien, Frankrike, Italien och Rumänien, inklusive öar som Korsika, Sardinien och Sicilien.

Ekologiska egenskaper

Råglosta är som regel ett störningsanpassat ogräs som trivs i öppna, störda miljöer. Den är särskilt framgångsrik i områden som nyligen brukats, exempelvis fältkanter, övergivna åkrar, vägkanter, grusmarker och järnvägsbankar. Artnivån är aggressiv och kan dominera vegetation efter störningar i låglandsområden upp till cirka 1 500 meters höjd över havet.

Habitat och användning

Råglosta är ursprunglig i delar av västra Asien, östra Europa och centrala Europa, men har genom jordbrukets utveckling och frötransport spridit sig till många andra delar av världen. I länder som USA och Kanada betraktas arten som ett ogräs med negativ påverkan på spannmålsodlingar, särskilt i rågfält – där den tidigare ofta blandades in som förväxlingsart. I dessa sammanhang räknas den som ett reglerat eller skadligt ogräs, eftersom den konkurrerar med odlade sädesslag och minskar skörden.

Synonymer

Avena secalina (L.) Salisb. 1796

Festuca secalina (L.) T.Marsson 1869

Forasaccus secalinus (L.) Bubani 1901

Serrafalcus secalinus (L.) Bab. 1843

Bromus badensis C.C.Gmel. 1826

Bromus brevisetus Dumort. 1827

Bromus ehrhartii Gaudin 1806

Bromus elongatus Gaudin 1811

Bromus hordeaceus C.C.Gmel. 1826, nom. illeg.

Bromus hybridus Schur 1866

Bromus multiflorus Sm. 1798, nom. illeg.

Bromus mutabilis F.W.Schultz 1849

Bromus polymorphus Scop. 1771

Bromus secalinus ssp. barthae Pénzes 1936

Bromus secalinus ssp. infestus H.Scholz 2012

Bromus segetalis A.Braun 1843

Bromus submuticus Steud. 1854

Bromus vitiosus Weigel 1772

Serrafalcus divaricatus Dulac 1867

Serrafalcus gmelinii Rouy 1913

Systematiskt intressant

Råglosta är typart för lostasläktet, det vill säga den art som använts för att definiera släktets morfologiska kännetecken och taxonomiska gränser. Det vetenskapliga namnet Bromus secalinus är därför ett så kallat nom. cons. (nomen conservandum), vilket betyder att namnet är bevarat trots att äldre namn kan finnas. Arten har en nära relation till odlade marker och tros ha utvecklats som ett följeogräs till spannmål, särskilt råg (Secale cereale), vilket återspeglas i artnamnet secalinus. Flera genetiska studier visar att arten är mycket morfologiskt plastisk, vilket har lett till viss förväxling med andra ettåriga Bromus-arter inom sektionen Bromus.

Etymologi

Det vetenskapliga namnet secalinus gavs arten av Carl von Linné i verket Species plantarum Vol. 1, som publicerades 1753. Namnet är bildat från det latinska ordet secalinus, vilket betyder "som har med råg att göra", och är i sin tur besläktat med secale – det latinska ordet för rågsläktet. Namnet syftar på artens yttre likhet med odlade rågplantor.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-06-29].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-06-29.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-06-29].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
• Linné, Carl von; Lovisa Ulrika drottning av Sverige, Montin Lars Jonasson, Wahlenberg Göran, Förberg Elof: Caroli Linnæi ... Species plantarum, exhibentes plantas rite cognitas, ad genera relatas, cum differentiis specificis, nominibus trivialibus, synonymis selectis, locis natalibus, secundum systema sexuale digestas.: Cum privilegio s.r. m:tis Sueciæ & s.r. m:tis polonicæ. Poloniæ ac electoris Saxon. Holmiæ, impensis Laurentii Salvii., Salvius, Stockholm 1753 (lat). DOI: https://doi.org/10.5962/bhl.title.669. Libris. 
• Global, CABI: Bromus secalinus – invasive weed traits, CABI Compendium, Wallingford 2015 (eng). 
• Sales, Francisco: Taxonomic revision of Bromus L. sect. Bromus (Poaceae) in Eurasia, Annales Botanici Fennici, Helsingfors 2014 (eng). ISSN 0003-3847. 
• Terrell, Edward E.: Origin and taxonomy of weedy Bromus secalinus (Poaceae), Weed Science, Champaign, IL 1996 (eng). ISSN 0043-1745. 
• Corneliuson, Jens: Växternas namn: vetenskapliga växtnamns etymologi : språkligt ursprung och kulturell bakgrund, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000 (swe). ISBN 91-46-17679-9 (inb.). Libris.