Alopecurus arundinaceus

Alopecurus arundinaceus Poir. 1808 Svartkavle
Släkte	Alopecurus
Undertribus	Alopecurinae
Tribus	Poeae
Underfamilj	Pooideae
Familj	Poaceae
Ordning	Poales
Överordning	Monocotyledonae
Underklass	Angiospermae
Rike	Plantae

Svartkavle är en art i kavlesläktet och familjen gräs. Arten har sitt naturliga utbredningsområde i Afghanistan, Algeriet, Altaj, Amur, Baltikum, Bulgarien, Burjatien, centraleuropeiska Ryssland, norra centrala Kina, Tjita, på Cypern, i Danmark, östeuropeiska Ryssland, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Inre Mongoliet, Iran, Irak, Irkutsk, Italien, Kazakstan, Chabarovsk, Kirgizistan, Krasnojarsk, på Krim, Kurilerna, i Libanon och Syrien, Magadan, Manchuriet, Mongoliet, Marocko, norra Kaukasus, nordeuropeiska Ryssland, nordvästeuropeiska Ryssland, Norge, på Balkan, i Pakistan, Palestina, Polen, Portugal, Primorje, Qinghai, Rumänien, sydeuropeiska Ryssland, Spanien, Sverige, Schweiz, Tadzjikistan, Transkaukasus, Turkmenistan, Tuva, Turkiet, Ukraina, Uzbekistan, västra Himalaya, västra Sibirien, Xinjiang och Sacha.

Svartkavle utvecklar långa rhizomer, är fleråriga örter som har linjära blad. Bladen utvecklas både vid basen och utmed strået och blir från 3 till 10 millimeter breda samt 6 till 40 centimeter långa. Plantan utvecklar ett upprättväxande, ledat strå som blir från 23 till 105 centimeter långt. Strået är ihåligt och i änden av strået utvecklas en blomställning. Blommorna sitter i småax som i sin tur har en blomställning likt en vippa.

Synonymer

Alopecurus pratensis ssp. arundinaceus (Poir.) Husn. 1896

Alopecurus aquaticus (Dumort.) Tinant 1836

Alopecurus armenus (K.Koch) Grossh. 1939

Alopecurus arundinaceus ssp. armenus (K.Koch) Tzvelev 1971

Alopecurus arundinaceus ssp. castellanus (Boiss. & Reut.) Rivas Mart., Fern.Gonz. & Sánchez Mata 1986

Alopecurus arundinaceus ssp. exserens H.Scholz & Henker 2000, nom. illeg.

Alopecurus arundinaceus ssp. subaristatus F.M.Vázquez 2019

Alopecurus castellanus Boiss. & Reut. 1842

Alopecurus elatior Jacq. ex Hook.f. 1896

Alopecurus exaltatus Less. 1834

Alopecurus intermedius Bock ex Steud. 1840

Alopecurus liouvilleanus Braun-Blanq. 1928

Alopecurus muticus Kar. & Kir. 1842

Alopecurus nigrescens J.Jacq. 1814

Alopecurus nigricans Hornem. 1813

Alopecurus pratensis Bourg. ex Lange 1864, nom. nud.

Alopecurus pratensis ssp. aquaticus Dumort. 1824

Alopecurus pratensis ssp. nigricans (Hornem.) Hartm. 1846

Alopecurus pratensis ssp. ventricosus (Rchb.) Thell. 1908

Alopecurus repens M.Bieb. 1819

Alopecurus ruthenicus Weinm. 1877

Alopecurus salvatoris Loscos 1875

Alopecurus sibiricus Roem. & Schult. 1817

Alopecurus ventricosus Pers. 1805, nom. illeg.

Systematik

Det vetenskapliga namnet arundinaceus fick arten av Jean Louis Marie Poiret i publikationen Botanique Vol. 8 när den gavs ut 1808.

Referenser

• IPNI (2025). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2025-06-15].
• POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; https://powo.science.kew.org/ Retrieved 2025-06-15.
• Clayton, W.D., Vorontsova, M.S., Harman, K.T. and Williamson, H. (2006 onwards). "GrassBase - The Online World Grass Flora". http://www.kew.org/data/grasses-db.html. [accessed 2025-06-15].
• SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - svenska artnamn - https://skud-app.blomsterlandet.se/search - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9

Lamarck, Jean-Baptiste de Monet de; Poiret, Jean-Louis-Marie: Botanique., Panckoucke, Plomteux, Paris, Liège 1783-1817, Encyclopédie méthodique, 99-2218602-0 (fre). DOI: https://doi.org/10.5962/bhl.title.824. Libris.