Hohenbergia stellata
(Omdirigerad från Aechmea longisepala)
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Hohenbergia stellata Schult. & Schult.f. 1830 | |
Släkte | Hohenbergia |
Familj | Bromeliaceae |
Ordning | Poales |
Överordning | Monocotyledonae |
Underklass | Angiospermae |
Rike | Plantae |
Hohenbergia stellata är en ört i släktet Hohenbergia i familjen ananasväxter.
Bladen är tungformade och 5 centimeter breda. Blommorna sitter i en samling bestående av småsamlingar som är ungefär 7 centimeter i diameter. Högbladen är ungefär 2 centimeter långa.
Utbredningsområdet är i Västindien, Venezuela och nordöstra Brasilien. Denna art odlas som prydnadsväxt.
Synonymer
- Aechmea longisepala Baker 1889
- Aechmea oligosphaera Baker 1889
- Hohenbergia erythrostachys Brongn. ex Decne. 1855
- Hohenbergia oligosphaera (Baker) Mez 1896
- Pironneava morreniana Regel 1874
- Pironneava roseo-coerulea K.Koch 1861
Referenser
- Baker, John Gilbert: Handbook of the Bromeliaceæ, George Bell, London 1889 (eng). Libris. doi:10.5962/bhl.title.51681
- POWO. "Plants of the World Online". Facilitated by the Royal Botanic Gardens, Kew. Published on the Internet; http://www.plantsoftheworldonline.org/ Retrieved 2022-07-17.
- IPNI (2022). International Plant Names Index. Published on the Internet https://www.ipni.org, The Royal Botanic Gardens, Kew, Harvard University Herbaria & Libraries and Australian National Botanic Gardens. [Retrieved 2022-07-17].
- SKUD, Svensk kulturväxtdatabas (SLU) - Hohenbergia stellata - https://skud.slu.se/nav/taxa - I tryckt form: Aldén, Björn; Ryman, Svengunnar; Hjertson, Mats Våra kulturväxters namn: ursprung och användning. Formas, Stockholm, 2009. ISBN 978-91-540-6026-9
- Bruce K. Holst: "Checklist of Venezuelan Bromeliaceae with notes on species distribution by state and levels of endemism". Selbyana vol 15, no. 1, pp. 132-149 (1994) - Arkiverad Internet Archive Wayback Machine Läst 2022-02-10
- G.Martinelli et al.: "Bromeliaceae da Mata Atlântica Brasileira: Lista de espécies, distribuicão e conservacão". Rodriguésia 59(1): 209-258 (2008)